Avskaffad Assistans, Förlorad Frihet: Min Resa i Göteborgs Vårdträsk

För några månader sedan förändrades mitt liv radikalt. Jag är en gravt funktionshindrad man i 40-årsåldern, bosatt i Göteborg och född med ryggmärgsbråck, vilket orsakat både neurologiska och fysiska störningar. Hela mitt vuxna liv har jag haft rätt till personlig assistans – fram till nyligen.

När kommunen beslutade att neka mig denna rätt och istället införde hemtjänst våren 2024, kändes det som en fängelsedom. Jag blev hänvisad till ett liv av vanvård, instängd i mitt eget hem utan hjälp med ens de mest grundläggande behoven, som att gå på toaletten. Göteborgs kommun har förvandlat mitt liv till en ständig kamp för överlevnad, och mitt hem känns mer som ett fängelse. Jag kan inte längre ta mig ut på egen hand, leva ett normalt liv, träffa vänner, eller ens få hjälp med personlig hygien och andra grundläggande behov på grund av hemtjänstens brister. När jag hade personlig assistans så hade jag inte bara hjälp med grundläggande behov - jag hade också ett liv.

På det här kontot kommer jag att dela min berättelse om vad som hänt sedan kommunen tog ifrån mig min personliga assistans. Nu har jag bara hjälp av hemtjänsten, som jag kallar "hemsktjänst" eftersom den är så undermålig jämfört med vad som står på pappret.

Om hemtjänsten hade varit ett företag, skulle man kunna reklamera tjänsten till ARN och få pengarna tillbaka, eller byta till någon annan leverantör som faktiskt uppfyller sitt ansvar. Men som medborgare är man tyvärr tvungen att bara acceptera det som ges, och tacksamt ta emot "hjälpen" – hur bristfällig den än är.

Jag är trött på att vara tyst. Därför har jag bestämt mig för att öppet berätta om min vardag i detta helvete, så att fler kan få en inblick i hur bedrövlig vård och omsorg kan vara i Göteborgs kommun idag. Det här är min berättelse